Högdosstatin kopplat till ökad risk för njurskada
Högdosbehandling med statiner är kopplad till ökad risk för akut
njurskada jämfört med lågdosbehandling. Det senare bör föredras om
möjligt, enligt en analys i BMJ.
Vissa studier har pekat på att statinbehandling kan kopplas till ökad risk för akut njurskada, med visst stöd för en dos–responseffekt. I ett försök att ytterligare belysa frågan har en grupp kanadensiska forskare nu undersökt risken för akut njurskada bland patienter med hög- respektive lågdosbehandling med statiner.
Studien inkluderade runt 2 miljoner statinbehandlade patienter i en stor kanadensisk hälsodatabas. Samtliga var över 40 år och hade påbörjat statinbehandling mellan 1997 och 2008. Denna behandling delades sedan upp i högdos (definierad som ≥10 mg rosuvastatin, ≥20 mg atorvastatin eller ≥40 mg simvastatin) eller lågdos (samtliga andra doseringar). Huvudutfallet var sjukhusinläggning på grund av akut njurskada. Varje fall av njurskada som inträffade i kohorten matchades med tio statinbehandlade kontroller utan akut njurskada vid det tillfället. Man definierade även om patienterna hade en kronisk njursjukdom eller inte.
Totalt inträffade 4 691 sjukhusinläggningar på grund av akut njurskada inom 120 dagar från att statinbehandling påbörjades bland patienter utan kronisk njursjukdom. Bland patienter utan kronisk njursjukdom men med högdosstatinbehandling var risken för sjukhusinläggning på grund av akut njur-skada 34 procent högre än bland dem med lågdosbehandling (oddskvot 1,34; 95 procents konfidensintervall, KI, 1,25–1,43). Bland högdosbehandlade patienter med kronisk njursjukdom var risken jämfört med lågdosbehandlade inte lika förhöjd (oddskvot 1,10; 95 procents KI 0,99–1,23). Biologiska förklaringar till detta kan vara statininducerad rabdomyolys och/eller proteinuri eller pleiotropa statineffekter.
Eftersom detta är en observationsstudie av läkemedelseffekter finns det dock som alltid en risk för snedvridning av resultaten på grund av selektiv förskrivning, även om författarna försökt minska sådan bias genom att använda s k propensity scores.
Resultaten bör alltså tolkas med försiktighet, men det konstateras samtidigt på ledarplats att evidensen för doseringsgrad vid statinbehandling delvis är oklar och att ytterligare uppföljning behövs. Tills vidare rekommenderas lågdosbehandling så långt som möjligt.
Vissa studier har pekat på att statinbehandling kan kopplas till ökad risk för akut njurskada, med visst stöd för en dos–responseffekt. I ett försök att ytterligare belysa frågan har en grupp kanadensiska forskare nu undersökt risken för akut njurskada bland patienter med hög- respektive lågdosbehandling med statiner.
Studien inkluderade runt 2 miljoner statinbehandlade patienter i en stor kanadensisk hälsodatabas. Samtliga var över 40 år och hade påbörjat statinbehandling mellan 1997 och 2008. Denna behandling delades sedan upp i högdos (definierad som ≥10 mg rosuvastatin, ≥20 mg atorvastatin eller ≥40 mg simvastatin) eller lågdos (samtliga andra doseringar). Huvudutfallet var sjukhusinläggning på grund av akut njurskada. Varje fall av njurskada som inträffade i kohorten matchades med tio statinbehandlade kontroller utan akut njurskada vid det tillfället. Man definierade även om patienterna hade en kronisk njursjukdom eller inte.
Totalt inträffade 4 691 sjukhusinläggningar på grund av akut njurskada inom 120 dagar från att statinbehandling påbörjades bland patienter utan kronisk njursjukdom. Bland patienter utan kronisk njursjukdom men med högdosstatinbehandling var risken för sjukhusinläggning på grund av akut njur-skada 34 procent högre än bland dem med lågdosbehandling (oddskvot 1,34; 95 procents konfidensintervall, KI, 1,25–1,43). Bland högdosbehandlade patienter med kronisk njursjukdom var risken jämfört med lågdosbehandlade inte lika förhöjd (oddskvot 1,10; 95 procents KI 0,99–1,23). Biologiska förklaringar till detta kan vara statininducerad rabdomyolys och/eller proteinuri eller pleiotropa statineffekter.
Eftersom detta är en observationsstudie av läkemedelseffekter finns det dock som alltid en risk för snedvridning av resultaten på grund av selektiv förskrivning, även om författarna försökt minska sådan bias genom att använda s k propensity scores.
Resultaten bör alltså tolkas med försiktighet, men det konstateras samtidigt på ledarplats att evidensen för doseringsgrad vid statinbehandling delvis är oklar och att ytterligare uppföljning behövs. Tills vidare rekommenderas lågdosbehandling så långt som möjligt.
http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2013/04/1/
Munuaistauteja pohditaan tässä kuussa , varmaan tämä statiinikäyttökin käsitellään silloin.
(Kronisk njursjukdom
Förekomsten av kronisk njursjukdom ökar i hela världen och aktuella studier visar att över 10% av befolkningen i Asien, Europa, Australien, och USA har tecken på kronisk njursjukdom i form av proteinuri och/eller nedsatt glomerulusfiltration. Eftersom aktuella epidemiologiska studier visar att kronisk njursvikt i sig utgör en minst lika viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom som diabetes, rökning och hypertoni, är kronisk njursjukdom ett betydande folkhälsoproblem i en alltmer åldrande befolkning. Stora hälsovinster skulle kunna göras om ökade sjukvårds- och forskningsinsatser sattes in inom detta hittills eftersatta område. Den 23 maj samlar vi några av Sveriges ledande experter på området för att diskutera hur denna dolda folksjukdom hotar folkhälsan och hur den skall behandlas.)
Nya rön