http://en.wikipedia.org/wiki/Myrica_gale
Wikipedian saksalainen versio mainitsee tarkemmin sisällöstä:
Pääainekset ( Hauptwirkstoffe):
Lehdissä ( In den Blättern ) on
eteerisiä öljyjä, kuten alfa-pineeniä, delta ja gamma-cadiinia, limoonia, beeta-myrseniä, alfa -ja beeta fellandreeniä, kineolia, Nerodiolia, p- kymeeniä, alfa-kopaeenia, beeta- karyofylleeniä, alfa-terpineolia ja guajadieeniä.
0,4-0,7 % ätherisches Öl, das bei 15 °C vollständig erstarrt, mit 17 % alpha-Pinen, 13 % delta- und gamma-Cadinen, Limonen, ß-Myrcen, alpha- und ß-Phellandren, Cineol, Nerodiol, p-Cymen, alpha-Copaen, ß-Caryophyllen, alpha-Terpineol, Guaja-3,7-dien.
Oksissa on eteerisiä öljyjä vähän ja kukissa on kuten lehdissä.
In den Zweigen 0,08 % und in den Blütenkätzchen 0,4-0,6 % ätherische Öle.
fredag 22 november 2013
torsdag 10 oktober 2013
Vaahterasiirappitaudissa (MSU) akkumuloituva leusiinimetaboliitti
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10832024
Jos tuo leusiinin KIC metaboliitti akkumuloituu sillä on estäviä vaikutuksia kloridijonissta riippuvien glutamaattirakkuloitten takaisin ottoon aivoissa.
Jos tuo leusiinin KIC metaboliitti akkumuloituu sillä on estäviä vaikutuksia kloridijonissta riippuvien glutamaattirakkuloitten takaisin ottoon aivoissa.
Biochim Biophys Acta. 2000 Jul 3;1475(2):114-8. Chloride-dependent inhibition of vesicular glutamate uptake by alpha-keto acids accumulated in maple syrup urine disease.
Source
Departamento de Bioquímica Médica, Instituto de Ciências Biomédicas, Universidade Federal do Rio de Janeiro, RJ 21941-590, Cidade Universitária, Brazil.Abstract
Maple
syrup urine disease is a metabolic disorder caused by mutations of the
branched chain keto acid dehydrogenase complex, leading to accumulation
of alpha-keto acids and their amino acid precursors in the brain. We now
report that alpha-ketoisovaleric, alpha-keto-beta-methyl-n-valeric and
alpha-ketoisocaproic (KIC) acids accumulated in the disease inhibit glutamate
uptake into rat brain synaptic vesicles.
The alpha-keto acids did not affect the electrochemical proton gradient across the membrane, suggesting that they interact directly with the vesicular glutamate carrier.
Chloride anions have a biphasic effect on glutamate uptake.
Low concentrations activate the uptake (0.2 to 8 mM), while higher concentrations are inhibitory.
The alpha-keto acids inhibited glutamate uptake by a new mechanism, involving a change in the chloride dependence for the activation of glutamate uptake.
The activation of glutamate uptake by low chloride concentrations was shifted toward higher concentrations of the anion in the presence of alpha-keto acids.
Inhibition by alpha-keto acids was abolished at high chloride concentrations (20 to 80 mM), indicating that alpha-keto acids specifically change the stimulatory effect of low chloride concentrations.
High glutamate concentrations also reduced the inhibition by alpha-keto acids, an effect observed both in the absence and in the presence of low chloride concentrations.
The results suggest that in addition to their possible pathophysiological role in maple syrup urine disease, alpha-keto acids are valuable tools to study the mechanism of vesicular transport of glutamate.
The alpha-keto acids did not affect the electrochemical proton gradient across the membrane, suggesting that they interact directly with the vesicular glutamate carrier.
Chloride anions have a biphasic effect on glutamate uptake.
Low concentrations activate the uptake (0.2 to 8 mM), while higher concentrations are inhibitory.
The alpha-keto acids inhibited glutamate uptake by a new mechanism, involving a change in the chloride dependence for the activation of glutamate uptake.
The activation of glutamate uptake by low chloride concentrations was shifted toward higher concentrations of the anion in the presence of alpha-keto acids.
Inhibition by alpha-keto acids was abolished at high chloride concentrations (20 to 80 mM), indicating that alpha-keto acids specifically change the stimulatory effect of low chloride concentrations.
High glutamate concentrations also reduced the inhibition by alpha-keto acids, an effect observed both in the absence and in the presence of low chloride concentrations.
The results suggest that in addition to their possible pathophysiological role in maple syrup urine disease, alpha-keto acids are valuable tools to study the mechanism of vesicular transport of glutamate.
Tilanne 2005. Statiinien käyttö on laajaa. Myopatian mekanismi osin tuntematon.
kuten tästä artikkelista näkee, vahvemmalla painetuissa kohdissa mainitaan että statiineilla hoitavien lääkäreiden tulee huomioida niiden myotoksisuus. ja toisaalta vielä 2005 aikaan myopatiaa aiheuttama mekanimsi ei ollut edes täysin selvitettynä. Hoidossa kehoitetaan käyttämään mahdollisimman matalaa annsota. myopatian varhaisen havaitsemisen tärkeyttä painotetaqan. Kriittinen tekijä vakavien seuraamusten estämiseksi on keskeyttää statiinihoito.
J Ren Nutr. 2005 Jan;15(1):87-93.The myopathy of statins.
Smogorzewski M.Source
Division
of Nephrology, Department of Medicine, Keck School of Medicine,
University of Southern California, Los Angeles, CA 90033, USA.
smogorze@usc.edu
Abstract
Statins
are first-line drugs for prevention and treatment of
hypercholesterolemia and atherosclerotic disease. Despite the fact that
statins are generally well tolerated and have a positive impact on human
health, their myotoxic properties should keep physicians on alert.
Mechanisms of statin-induced myopathy are still not fully understood.
Phenotypic characteristics of patients, individual statin properties,
and metabolic interaction with other drugs are important factors that
may increase risk for statin myopathy. The lowest effective dose of
statin should be used during treatment. Early recognition of myopathy
and discontinuation of statin is critical in preventing serious sequelae
such as rhabdomyolysis with all its complications.
- PMID:
- 15648014
- [PubMed - indexed for MEDLINE]
Katsaus statiinin aiheuttamasta iäkkään naisen myosyyttivauriosta
Katsaus on tammikuulta 2013
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23355775
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23355775
Clin Interv Aging. 2013;8:47-59. doi: 10.2147/CIA.S29686. Epub 2013 Jan 18. Muscular effects of statins in the elderly female: a review.
Griffin Hospital, Derby, CT, USA.
Tiivistelmä (Abstract)
Mitä tulee sydänverisuoniterveyteen niin statiineilla on osoitettu olevan melkoisia edullisia vaikutuksia.
Statins have demonstrated substantial benefits in supporting cardiovascular health.
Iäkkäämmät henkilöt kokevat kuitenkin helposti statiinien tunnettuja lihasperäisiä sivuvaikutuksia nuorempiin verrattuna.
Older individuals are more likely to experience the well-known muscle-related side effects of statins compared with younger individuals.
Erityisen vaurioalttiita statiiniperäisille lihashäiriöille ovat iäkkäämät naiset
Elderly females may be especially vulnerable to statin-related muscle disorder.
Tässä otsikon katsauksessa halutaan kootaja pohtia statiinista johtuvia vaikutuksia, tutkia niiden molekyyliperustaa ja geneettistä taustaa ja katsoa, miten tämä tieto on sovellutettavissa erityisesti iäkkäisiin naisiin.
This review will collate and discuss statin-related muscular effects, examine their molecular and genetic basis, and how these apply specifically to elderly women.
Tämän helposti haavoittuvan potilasryhmän statiinin aiheuttamien lihashäiriöitten kokonaisesiintymistä voitaisin osaltaan merkitsevästi vähentää, jos kehiteltäisiin strategioita, joilla vähennettäisiin statiinin vanhemilla naisilla aiheuttamien myopatioitten insidenssiä.
Developing strategies to reduce the incidence of statin-induced myopathy in older adult women could contribute to a significant reduction in the overall incidence of statin-induced muscle disorder in this vulnerable group of patients.
Kun saataisiin vähentymään statiinista johtuvat lihashäiriöt, parantuisi todennäköisesti potilaskomplianssi ( hoitomyöntyvyys)- mistä taas seuraisi statiinien asianmukaiseen käyttöön liittyvää lyhytaikais-ja pitkäaikaistulosten paranemista.
Reducing statin-related muscle disorder would likely improve overall patient compliance, thereby leading to an increase in improved short- and long-term outcomes associated with appropriate use of statins.
Statins have demonstrated substantial benefits in supporting cardiovascular health.
Iäkkäämmät henkilöt kokevat kuitenkin helposti statiinien tunnettuja lihasperäisiä sivuvaikutuksia nuorempiin verrattuna.
Older individuals are more likely to experience the well-known muscle-related side effects of statins compared with younger individuals.
Erityisen vaurioalttiita statiiniperäisille lihashäiriöille ovat iäkkäämät naiset
Elderly females may be especially vulnerable to statin-related muscle disorder.
Tässä otsikon katsauksessa halutaan kootaja pohtia statiinista johtuvia vaikutuksia, tutkia niiden molekyyliperustaa ja geneettistä taustaa ja katsoa, miten tämä tieto on sovellutettavissa erityisesti iäkkäisiin naisiin.
This review will collate and discuss statin-related muscular effects, examine their molecular and genetic basis, and how these apply specifically to elderly women.
Tämän helposti haavoittuvan potilasryhmän statiinin aiheuttamien lihashäiriöitten kokonaisesiintymistä voitaisin osaltaan merkitsevästi vähentää, jos kehiteltäisiin strategioita, joilla vähennettäisiin statiinin vanhemilla naisilla aiheuttamien myopatioitten insidenssiä.
Developing strategies to reduce the incidence of statin-induced myopathy in older adult women could contribute to a significant reduction in the overall incidence of statin-induced muscle disorder in this vulnerable group of patients.
Kun saataisiin vähentymään statiinista johtuvat lihashäiriöt, parantuisi todennäköisesti potilaskomplianssi ( hoitomyöntyvyys)- mistä taas seuraisi statiinien asianmukaiseen käyttöön liittyvää lyhytaikais-ja pitkäaikaistulosten paranemista.
Reducing statin-related muscle disorder would likely improve overall patient compliance, thereby leading to an increase in improved short- and long-term outcomes associated with appropriate use of statins.
Luotava uusi indikaattori, markööri statiinin käyttäjille
jokin markööri, joka kartoittaa esim leusiinin aineenvaihdunnan poikkeavuudet statiinin käyttäjillä ajoissa, ettei rhabdomyolyysin asteelle jouduta. Mikä niistä välituotteista on lihastoksinen?
Leusiini nyt on ainakin suora silta kolesteroliaineenvaihdunnan ja tavallisen proteiinimetabolian välillä.
Leusiini nyt on ainakin suora silta kolesteroliaineenvaihdunnan ja tavallisen proteiinimetabolian välillä.
onsdag 1 maj 2013
Puuttuminen isopreeniaineenvaihduntaan statiineilla
Högdosstatin kopplat till ökad risk för njurskada
Högdosbehandling med statiner är kopplad till ökad risk för akut
njurskada jämfört med lågdosbehandling. Det senare bör föredras om
möjligt, enligt en analys i BMJ.
Vissa studier har pekat på att statinbehandling kan kopplas till ökad risk för akut njurskada, med visst stöd för en dos–responseffekt. I ett försök att ytterligare belysa frågan har en grupp kanadensiska forskare nu undersökt risken för akut njurskada bland patienter med hög- respektive lågdosbehandling med statiner.
Studien inkluderade runt 2 miljoner statinbehandlade patienter i en stor kanadensisk hälsodatabas. Samtliga var över 40 år och hade påbörjat statinbehandling mellan 1997 och 2008. Denna behandling delades sedan upp i högdos (definierad som ≥10 mg rosuvastatin, ≥20 mg atorvastatin eller ≥40 mg simvastatin) eller lågdos (samtliga andra doseringar). Huvudutfallet var sjukhusinläggning på grund av akut njurskada. Varje fall av njurskada som inträffade i kohorten matchades med tio statinbehandlade kontroller utan akut njurskada vid det tillfället. Man definierade även om patienterna hade en kronisk njursjukdom eller inte.
Totalt inträffade 4 691 sjukhusinläggningar på grund av akut njurskada inom 120 dagar från att statinbehandling påbörjades bland patienter utan kronisk njursjukdom. Bland patienter utan kronisk njursjukdom men med högdosstatinbehandling var risken för sjukhusinläggning på grund av akut njur-skada 34 procent högre än bland dem med lågdosbehandling (oddskvot 1,34; 95 procents konfidensintervall, KI, 1,25–1,43). Bland högdosbehandlade patienter med kronisk njursjukdom var risken jämfört med lågdosbehandlade inte lika förhöjd (oddskvot 1,10; 95 procents KI 0,99–1,23). Biologiska förklaringar till detta kan vara statininducerad rabdomyolys och/eller proteinuri eller pleiotropa statineffekter.
Eftersom detta är en observationsstudie av läkemedelseffekter finns det dock som alltid en risk för snedvridning av resultaten på grund av selektiv förskrivning, även om författarna försökt minska sådan bias genom att använda s k propensity scores.
Resultaten bör alltså tolkas med försiktighet, men det konstateras samtidigt på ledarplats att evidensen för doseringsgrad vid statinbehandling delvis är oklar och att ytterligare uppföljning behövs. Tills vidare rekommenderas lågdosbehandling så långt som möjligt.
Vissa studier har pekat på att statinbehandling kan kopplas till ökad risk för akut njurskada, med visst stöd för en dos–responseffekt. I ett försök att ytterligare belysa frågan har en grupp kanadensiska forskare nu undersökt risken för akut njurskada bland patienter med hög- respektive lågdosbehandling med statiner.
Studien inkluderade runt 2 miljoner statinbehandlade patienter i en stor kanadensisk hälsodatabas. Samtliga var över 40 år och hade påbörjat statinbehandling mellan 1997 och 2008. Denna behandling delades sedan upp i högdos (definierad som ≥10 mg rosuvastatin, ≥20 mg atorvastatin eller ≥40 mg simvastatin) eller lågdos (samtliga andra doseringar). Huvudutfallet var sjukhusinläggning på grund av akut njurskada. Varje fall av njurskada som inträffade i kohorten matchades med tio statinbehandlade kontroller utan akut njurskada vid det tillfället. Man definierade även om patienterna hade en kronisk njursjukdom eller inte.
Totalt inträffade 4 691 sjukhusinläggningar på grund av akut njurskada inom 120 dagar från att statinbehandling påbörjades bland patienter utan kronisk njursjukdom. Bland patienter utan kronisk njursjukdom men med högdosstatinbehandling var risken för sjukhusinläggning på grund av akut njur-skada 34 procent högre än bland dem med lågdosbehandling (oddskvot 1,34; 95 procents konfidensintervall, KI, 1,25–1,43). Bland högdosbehandlade patienter med kronisk njursjukdom var risken jämfört med lågdosbehandlade inte lika förhöjd (oddskvot 1,10; 95 procents KI 0,99–1,23). Biologiska förklaringar till detta kan vara statininducerad rabdomyolys och/eller proteinuri eller pleiotropa statineffekter.
Eftersom detta är en observationsstudie av läkemedelseffekter finns det dock som alltid en risk för snedvridning av resultaten på grund av selektiv förskrivning, även om författarna försökt minska sådan bias genom att använda s k propensity scores.
Resultaten bör alltså tolkas med försiktighet, men det konstateras samtidigt på ledarplats att evidensen för doseringsgrad vid statinbehandling delvis är oklar och att ytterligare uppföljning behövs. Tills vidare rekommenderas lågdosbehandling så långt som möjligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2013/04/1/
Munuaistauteja pohditaan tässä kuussa , varmaan tämä statiinikäyttökin käsitellään silloin.
(Kronisk njursjukdom
Förekomsten av kronisk njursjukdom ökar i hela världen och aktuella studier visar att över 10% av befolkningen i Asien, Europa, Australien, och USA har tecken på kronisk njursjukdom i form av proteinuri och/eller nedsatt glomerulusfiltration. Eftersom aktuella epidemiologiska studier visar att kronisk njursvikt i sig utgör en minst lika viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom som diabetes, rökning och hypertoni, är kronisk njursjukdom ett betydande folkhälsoproblem i en alltmer åldrande befolkning. Stora hälsovinster skulle kunna göras om ökade sjukvårds- och forskningsinsatser sattes in inom detta hittills eftersatta område. Den 23 maj samlar vi några av Sveriges ledande experter på området för att diskutera hur denna dolda folksjukdom hotar folkhälsan och hur den skall behandlas.)
Nya rön